Trodde att vi skulle vara mer ringrostiga efter ett par veckors uppehåll från träning för A-S, men ack så fel jag hade! Började  med att jogga runt och hitta det där fina stödet i bettet som kommer av att han slappnar av, kliver på framåt och väntar på mig. Lite irriterad var han till en början, och det kommer från att han tappar päls. Han är otroligt känslig för det. Men efter ett par varv med småvolter, 1000 halvhalter och övergångar slappnade han av fint och bjöd på ett riktigt bra stöd! Han vecklade ut överlinjen jättefint och var sådär mjuk och fin i sidorna! Underbart! Så vi gick vidare till att rida lite skrittpiruetter med galoppfattning ut ur den. Sedan hålla galoppen på meddellinjen och i volten på andra sidan bryta av till skritt och göra en ny piruett. Hur bra gick inte det då?! C tycker det är riktigt lajbans och busar gärna till det lite. En korrigering i form av en dutt med innerskänkeln när han tänkte trycka sig inåt och hoppa iväg var allt som krävdes för att han skulle vänta på mina hjälper. En såndär riktigt timad och perfekt korrigering!

 

Efter ett par vändor och en sista som var helt super gick vi över på travjobbet. Red skänkelvikningar från medellinjen och ut till hörnen på en riktigt fokuserad, mjuk och elastisk häst. Det var en ritkig wow-känsla! Han är ju så grymt fin när det stämmer! Det är lätt att veta hur det ska kännas, vad som är bra och vad som är mindre bra, när han verkligen kan visa hela registret! Det kan vara riktig pannkaka och skit, för att nästa steg vara perfektion. Men det där med att hitta jämnheten, det är svårt. Skam den som ger sig, för tänk vad mycket som hänt sista 6 månaderna! Då kunde vi knappt jobba på en 15m volt i galopp, alltså riktigt jobba. Nu rider vi fattningar ur skrittpiruetter.