Wow! Vilken dag! Vilken häst! Ojoj, jag ska försöka formulera mig men jag har knappt ord för det. Men iaf, jag och Kristin kom till stallet i god tid innan och började pyssla om C. Borsta, fläta, putsa. Han var kolugn och stod lugnt på gången. Jag var avslappnad och det smittade nog av sig. Jag körde iväg med en häst som knappt rörde en fena där bak i släpet. Vi kom fram och C var lugn och trygg i omgivningen. Jag red fram och han kändes fin som han alltid gör på framridningen. Vi gick ner till collectingring och han var lite fundersam på staket och omgivning. Men vi kom över det och fick bra fokus. Så kom vi in på banan… Alla som såg oss trodde nog att C var galen. Han kastade sig för staketet, domarbordet osv. Han skulle inte ens gå i närheten av allt läskigt. Hög och spänd form. Jag tänkte att ”jaha, synd. Jag som hade en så bra magkänsla. Nu är det bara att rida vidare och ta det som en träning”. Vi får startsignal och styr upp på medellinjen. Då  är det nått som händer. Jag riktigt känner hur C kommer in i min bubbla och slappnar av. Känner att jag kan be honom om vad jag vill för han kommer att göra det. Fantastiskt! Så vi får till en JÄTTEFIN runda! En miss i galoppen som kostade dåliga poäng i två bedömningsgrupper, men vad gör det?! Jag var alldeles tårögd när jag red upp och gjorde halt framför domaren. Känslan var otrolig! Min fina underbara häst, alla träningar har gett resultat på spändheten, alla starter vi gjort för att träna på att tävla osv. Jag var så nöjd! 65.68% fick vi till och vi tog därmed den blåa rosetten! Underbart! I protokollet inledde vi med nästan bara 7,5-7 hela programmet fram till galoppen. Fick kommentaren att galoppen måste bli starkare för han blir lite snabb. Och visst är det så! Men inte en enda kommentar att han var spänd eller hög i formen! Vet ni hur mycket det betyder?

Så, nu ska jag samla mig och bara njuta av min underbara häst!