Såg att jag inte hade uppdaterat bloggen som jag trodde. Ooops! Men här kommer det.

Återigen så har vi gjort ett fantastiskt träningspass. Jag hade laddat upp med att titta på VM, och det kändes nästan som att C hade kikat han med! Skrittade runt länge innan A.S kom. Red Kyras fyrkant, fast med 6 hörn, tills han slappnade av och slutade att ”stampa runt”. Det är en fantastisk övning som alla har nytta av! När A.S kommit red vi övningen i trav till att börja med. När C var avspänd fick vi göra övergångar med allt fokus på att ha kvar suget i bettet i övergångarna ner till skritt och igång till trav. Inget slarv! Låg nacke (för att vara C) och aktiva bakben. Det var verkligen en nyttig övning för det är ju verkligen starten för ALLT att göra perfekta övergångar. Och C gillar ju att göra svåra saker, han är med mig i en övning ett par upprepningar, sedan vill han visa att han har fattat och att han kan göra ÄNNU MER. Hm, det är verkligen toppen att han ger 110%, men det blir lite knasigt ibland. Så det var nyttigt att få göra ”enkla” saker.

För att göra C nöjd så fick vi leka med lite svåra saker också, igår var det dags att introducera skrittpiruetter. Det gick ju hur bra som helst! Åt höger är det verkligen jättebra kvalitet på dom, åt vänster helt ok. Där måste jag lossa innerhanden och komma ut med den, samtidigt som jag måste skåla ur bättre med innerskänkeln. Och C måste ta ytterskänkeln något bättre. Sen så, då är det toppen! Vi fick varva avsluten på skrittpiruetterna med att komma ut i skritt, trav och galopp. Att komma ut i galopp är bara en liten nosning, inte alls en övning som vi ”tar på allvar” eller vad jag ska säga. Den gjorde vi bara för att öva själva galoppfattningen från skritt eftersom hästen då placerar sina hovar på ett sätt som gör det enkelt att fatta galopp. Och det var inte alls så svårt som jag trodde! Jag gungade till samtidigt som jag gav galoppskänkel och så fattade han så fint! I båda varven dessutom! Älskade träningsnarkoman. Att komma ut i trav tyckte C var toppenskoj, för då fick man trampa till och ta i som tusan! Det gillar han, att verkligen få ta i i travarbetet.

Jag och A.S diskuterade huruvida han har haft lätt för att placera sina bakben för att få rätt mekanik och bärighet i samlade rörelser i trav. Vi kom fram till att utomstående kanske har uppfattat det som ett enkelt arbete med att få honom samlad. Så har det inte riktigt varit, eftersom han har haft ett bakben på var sida Atlanten… Han har svajat, stolpat och stöttat runt med dom långa bakbenen och det har krävts idogt arbete med att träna placering av benen och massor, massor med styrkearbete. Det han däremot har haft superlätt för är att komma ihop sig när han får hjälp att placera sina ben. Och viljan han har, den har verkligen hjälpt till i utbildningen! Varken jag eller A.S har varit med om en häst med samma arbetsälskade inställning, denna genomgående ambitiösa inställningen. Det är fantastiskt! Nu har vi kommit så långt att vi kan jobba på de saker som C tycker är så kul, sådant som är svårt, tungt och klurigt för en häst. Och han bara ÄLSKAR det! Öronen flippar en åt mig, en fram och han ser så nöjd ut. Han showar och spelar ut all sin divighet när han får uppmuntran! Ibland kan det bli precis hur tokiga rörelser som helst, men det är så bra att han törs prova för det är så man lär sig! Varje pass är en fröjd med denna häst! Trots all den envishet, divighet, elektricitet och spunkighet som finns i honom är han utan tvekan den roligaste hästen jag träffat. Jag älskar’t!